Två nya offentliga konstverk på Sumparn i Fiskehamnen

Sumparn i Fiskehamnen har fått två nya offentliga konstverk: Konstnär Kirsi Kaulanens Mare mare i Loviseholmsparken och konstnärsduon Maija Luutonens och Olli Keränens verk Pica pica på den öppna platsen vid gatan Vågbrytaren. Konstverksförslagen prisbelönades i konsttävlingen som Helsingfors stad arrangerade år 2016. När området nu färdigställs har de installerats på sina platser. Verken offentliggörs under ett evenemang som är öppet för alla onsdag 20.9 kl. 14.30. Under evenemanget rör sig publiken från konstverk till konstverk med start i Loviseholmsparken och avslutning på den öppna platsen vid gatan Vågbrytaren. Verken offentliggörs av Helsingfors biträdande borgmästare Anni Sinnemäki. Konstnärerna är närvarande under evenemanget.

Kirsi Kaulanen: Mare mare 

Kirsi Kaulanens verk Mare mare (på svenska ”Havet, havet”) bildar ett skulpturalt utrymme i Loviseholmsparken, och det går att röra sig inne i konstverket. Konstverket består av laserskurna och spiralformade rot- och växtmässiga delar i rostfritt stål samt ljuskupoler i akryl.

Inne i skulpturen befinner man sig som under en fiktiv mark- eller vattenyta. Skulpturens rotaktiga former reser sig till en höjd på tre meter, och uppåt från dem växer stålväxternas överjordiska delar. Enligt Kaulanen kan man också se utrymmet som ”en symbol för en undermedveten plats, under jord och vatten; en plats där kunskap, färdigheter, fantasi, lek och kreativitet kan mötas och nya idéer och tankar födas.” 

Konstnären beskriver sitt konstverk som en marin trädgård. Det är ett sinnestillstånd och en plats som ger sinnet möjlighet att utvidgas. Ur skulpturen växer silhuetter av utrotningshotade växter från stränderna runt Östersjön, såsom strandviol, strandskräppa och gulmåra samt delar som påminner om rötterna av bunge och sandnejlika. ”Växterna påminner oss om livets sårbarhet och dyrbarhet. Bubblorna som är upplysta från insidan skiner i havets färger, de är ett mystiskt och oförklarligt element i skulpturen, kanske avlägset släkt med sjöstjärnan”, berättar Kaulanen. 

Kirsi Kaulanen (s. 1969) är en skulptör som arbetar i Borgå. Kännetecknande för hennes konst är dialogen mellan naturelementen, naturen, människan och övriga arter, leken med ljus och skugga i kombination med användningen av stål i skarpa linjer och tidvis ett formspråk som rentav påminner om maskiner. Kaulanen har skapat flera offentliga skulpturer. I Helsingfors kan nämnas Iso tyttö (2003) på Annegården och skulpturparet Viileä mätäs och Vaaleanpunainen luonto i Haartmanska sjukhuset (2005). Av henne offentliggörs också ett minnesmärke över Mauno Koivisto, Förmedlaren, i november 2023. 

Maija Luutonen och Olli Keränen: Pica pica 

Maija Luutonens och Olli Keränens verk Pica pica består av mynt som sänkts ner i gatstenarna på den öppna platsen vid gatan Vågbrytaren. Mynten har spritt ut sig som en solfjäder och på sätt och vis rullat nerför den öppna platsen. En del har samlat sig i kluster, andra skiljer sig ur mängden som enskilda fynd. 

Den centrala idén med verket är att synliggöra stadens lager och tidens gång. Mynten förefaller slumpmässigt utströdda, på samma sätt som tass- eller skoavtryck som av misstag förevigats genom historien i vår asfalt.  

Man märker genast att mynten i Pica pica inte består av dagens valuta. Mynten är gjutna i stål och brons och de har ovanliga färger och former. Det finns totalt sex olika bildmotiv. Bilderna, texterna och siffrorna hänvisar till historien men också till framtiden: människans äldsta pengar och nyaste teknologier. En del mynt har bilder som så att säga slitits till oigenkännlighet i användningen. Andra ser ut som framtidens mynt. Verket hänvisar också till lockelsen att plocka upp skinande föremål: Pica pica är det latinska namnet för skata. 

Bildkonstnär Maija Luutonen (f. 1978) är känd för sina akrylfärgsmålningar på papper där hon utnyttjar materialens levande, texturmässiga egenskap. Luutonens målningar bildar rumsliga helheter. Hon arbetar med många material, också textiler, naturmaterial och med ljuset, såsom i sitt verk Puuska (2020) i Drumsö daghem. För det mesta är verken abstrakta men med inslag av identifierbara former såsom kalligrafi eller svävande pappersbitar. Olli Keränen (f. 1979) arbetar i gränslandet mellan bildhuggeri och rörliga bilder.  I hans verk förs en dialog mellan hantverket och det tekniskt utförda. Det finns något bekant över verken, men också något nytt och okänt: materialens arketypiska former bygger upp nya betydelser i utrymmet när allt inte är precis som det först ser ut att vara. 

Tävlingen och finansieringen av verken har möjliggjorts av procentprincipen för konst som Helsingfors följer. Fiskehamnen har varit ett pilotprojekt i tillämpandet av procentprincipen under Helsingfors områdesbyggande. På området har hittills sex permanenta och fyra tillfälliga konstverk rests och flera kulturevenemang har arrangerats. De offentliga konstverken har införlivats i Helsingfors stads konstsamling som förvaltas av HAM.