Mor och barn / Framtiden

Skulpturen vid entrén till Helsingfors Mödrahems hus i Vallgård är en version av ”Framtiden” i riksdagshusets plenisal. Här närmar sig dock Aaltonen de antika förebilderna och avbildar modersfiguren som en torso.
Formen har också en symbolisk innebörd. Moderslyckan är inte ogrumlad. Oskyddad och sårad vänder sig kvinnofiguren bort som för att dölja sin sorg. I kontrast till modern vänder sig barnet med tillit mot åskådaren, öppet och oskuldsfullt. Wäinö Aaltonens syster Lempi, som var gift med Aaro Hellaakoski, och hennes son stod modell för skulpturen.

Huset är byggt av Helsingfors Mödrahem rf. och ritat av arkitekten Elna Kiljander som var gift med skulptören Gunnar Finne. Hon ritade in nischen bredvid dörren redan när huset planerades, innan man visste vilken skulptur som skulle placeras i den. Huset invigdes den 2 juni 1942. Samma år fick Mödrahem rf. Wäinö Aaltonens utkast till ”Framtiden” i gåva. Riksdagsman Miina Sillanpää, som var ordförande för Mödrahem rf., ordnade finansiärer för en bronsavgjutning (Kuluttajain Keskusosuuskunta och Kansa). ”Framtiden” gjöts i brons 1943 av Artturi Halonens gjuteri i Lapinlahti. Eftersom huset hade skadats i bombningarna natten mellan 6 och 7 februari 1943, ställdes skulpturen på sin plats först efter kriget.

Wäinö Aaltonens förslag ”Arbete och framtid” vann år 1930 en tävlan om skulpturer för riksdagshuset. Förslaget bestod av fem allegoriska figurer ”Rödjaren”, ”Det andliga arbetet”, ”Framtiden”, ”Tron” och ”Skörden”. Framtiden symboliseras av mor och barn, medan de övriga figurerna är män i olika ställningar. I enlighet med 30-talets ideal är Aaltonens figurer nakna och stiliserade som antikens stora förebilder.

Verket ingår inte i Helsingfors stads konstsamling som förvaltas av HAM.