Fiskpojken

Fiskpojken är en skrattande pojke med en stor fisk i famnen. Fontänskulpturen, som är daterad 1953, är en variation av ett motiv som Mikko Hovi arbetade med redan i början av sin karriär – 1924 köpte Viborgs stad en skulptur med samma namn.

Hovi utbildade sig till dekoratör och höll sin första utställning 1915. Han ansåg sig vara mera en arbetare än en konstnär ända fram till 1939, då kriget förändrade situationen och Hovi gavs uppgifter och möjligheter att utvecklas som konstnär. Han var mycket produktiv på 1940- och 50-talen. Intresset för främmande kulturer, närmast egyptisk och mexikansk konst, förstärkte Hovis konstnärliga egenskaper och hans uttryck blev alltmer förenklat, samtidigt som han bevarade sitt naivistiska och primitiva formspråk. Fiskpojken uttrycker den lyriska periodens anda i Hovis konst. Han har ofta kallats för sagoberättaren eftersom han ansåg att de berättande elementen är i verket lika viktiga som formen. Också i Fiskpojken skildrar Hovi en berättelse där sagovärldens lagar sammanbinds med konstnärens exeptionella förmåga att uppleva världen: liksom ett barn, simpelt, verkligt och oförklarligt.

Den naivistiska andan är uppenbar i Fiskpojken, liksom i Hovis andra arbeten som finns i Helsingfors: Bollpojkarna och Lekande björnarna.

Verket ingår inte i Helsingfors stads konstsamling som förvaltas av HAM.