Jaana Laakkonen: Sipprande Sträckor Börjar18.11.2023Slutar07.01.2024 I Jaana Laakkonens separatutställning i HAM-galleriet får hennes experimentella konstnärliga arbete från de senaste åren en fortsättning. Konstnärens verk omfattar vardag, feministiska posthumanistiska teorier och vetenskapsfilosofier, lin, polyester, akrylbläck, text, utskrifter, hållare och mycket mer. Jaana Laakkonen: Sipprande Sträckor, 2023 (detalj) © Jaana Laakkonen ”Varmt välkommen till min separatutställning i HAM-galleriet! Varmt välkommen till mitt, långt ifrån egenhändiga, fördjupande, knytande, samlande, löstagande … I HAM-galleriet i Tennispalatset, omgärdat av bland annat skivbeklädda väggar och skjutdörrar, nära till doften av popcorn och en bit in i museet. När jag arbetade inför utställningen fick jag en upplevelse av att träffas i huvudet av en droppe fallen från taket i en kalkstensgrotta. Det här fick mig att läsa på om stalaktiter och stalagmiter. Så kallas det som droppat i taket och till golvet men ännu inte bildat pelare. Mineralskepnader tror jag att jag kan kalla dem. En guidad tur, en omringad rutt, en berättelse och en före detta flodfåra som en prehistorisk konstscen, tusentals år också mellan intilliggande mönster och så bortåt började ta form och länkas samman … tidevarv, platser, samarbeten – som rörde till de konstellationer som finns här och där. I god tid före utställningen gick mina tankar till 30-talsgaraget, som hade funnits i byggnaden. Jag tänkte på tennissvett, som jag aldrig upplevt i mina porer, och på bollar som flög genom luften. Jag övergick till museiluften som säkerligen inte ska innehålla så mycket mer än syre … och lite ljus och luftfuktighet (och emellanåt konstnärliga verk, människor och sprinkler, vilket redan innebär en hel del livlöst-livfullt, materie-tanke.) När utomhusluftens kvalitet förändrades utmed våren kollade jag vilka halter som visades för luften vid HAM. (Orange, men rött och ljusgrönt i vissa hörn.) Jag tittade på bilder av Tove Janssons fresker, för jag ville se vilka ljusstråk som träffar dem. (På bilderna syns de bättre.) Jag är intresserad av samarbete där man samtidigt som man gör något med vilje inser-känner något om ”det/de andra” (som det inte var meningen eller man kände till, som man inte kunde identifiera, erkänna, länka …). I mina samarbeten, och i den här utställningen, blandas vardag, feministiska posthumanistiska teorier och vetenskapsfilosofier, lin, polyester, akrylbläck, text, utskrifter, hållare och mycket mer.” Jaana Laakkonen, född 1985 i Joensuu, är en bildkonstnär som bor och arbetar i Helsingfors. Jaanas arbete är en fortlöpande process genom experiment som görs i arbetsrummet och under skrivandet, där olika material, feministisk posthumanism och vetenskapsfilosofier samt vardagliga situationer vävs samman. Till sist tar verken med tillhörande texter form i utställningslokalerna och utställningssituationerna. Hennes verk har tidigare ställts ut på Temple Bar Gallery + Studios i Dublin (2023), i Cincinattis center för samtidskonst i Ohio (2022), i Konst- och ekologianläggningen K17 i Sibbo (2022), på galleriet Oksasenkatu 11 och Maa-Tila Project Space i Helsingfors (2021) och på Treignac Projet i Frankrike (2020). År 2021 gav Archive books ut en bok med Jaanas essäer, They Inhabit While Working. Arbetet som har lett till utställningen har stötts av Centret för konstfrämjandet, Finska Kulturfonden och Centret för konstfrämjande och TBG+S/HIAP. jaanalaakkonen.com Översättning: Elävä Kieli Vernissage fredag 17.11.2023 kl. 17–19. Under vernissagen, i HAM-salen kl. 17.30, presenterar Jaana Laakkonen sin senaste essä, som skapar relationer mellan arbetet, vardagen, mötet med verken och hur man kommunicerar om verken och förhåller sig till dem. Presentationen är på engelska.
