Kungstanken / Mika Waltaris minnesmärke

Studentnationen Eteläsuomalainen osakunta ordnade 1983 en skulpturtävling, för att få förslag till ett monument över Mika Waltari (1908-1979), nationens hedersmedlem. Första pris gavs till Veikko Hirvimäkis (f. 1941) förslag Kungstanken. Skulpturen består av ett postament (0,5 x 6,95 x 4,90 m) och tre delar som huggits ur svart Jyväskylä-granit. Med postament är skulpturen 3,2 meter hög.

Tanken på ett Waltari-monument hade väckts på nationen redan 1981. Efter tävlingen, i april 1984, beslutade Helsingfors stadstyrelse att parken mellan Apollogatan och Runebergsgatan skulle rustas upp och ges namnet Mika Waltaris park. Mika Waltari bodde i närheten på Fjälldalsgatan från slutet av 1920-talet fram till sin död.

Veikko Hirvimäkis förslag väckte diskussion redan innan monumentet avtäcktes. På många håll ansågs den icke-föreställande skulpturen vara svår och man ansåg att den kränkte uppfattningen om Waltaris person och produktion. Kritiken störde också den allmänna insamlingen som skulle finansiera skulpturen. Skulpturen fick lika många tolkningar som det fanns tolkare. Konsthistoriker och kritiker betonade den abstrakta konstens olika tolkningsmöjligheter. Man såg också förbindelser mellan skulpturens delar och författarens liv och produktion. Det finns knappast en enda riktig tolkning av Kungstanken – monumentet fungerar enligt var och ens preferenser och iakttagelser.

Monumentets kungstanke är ett citat ur Waltaris Turms den odödlige, fritt översatt: De längsta resorna finns i människans inre (”Ihmisessä itsessään ovat pisimmät matkat” ).

Verket hör till Helsingfors stads konstsamling, som förvaltas och kurateras av HAM.